Gammelmormor Signe

Signe Andersson

Signe i 20-årsåldern

Idag skulle min gammelmormor Signe fyllt 107 år om hon levt så vad passar inte bättre än ett inlägg om hennes liv. Eftersom hon dog en bit in på 90-talet så har jag många minnen av henne. Hon hade väldigt långt hår som alltid var uppsatt i en knut. Jag tror aldrig hon hade klippt sig. Jag minns att hon brukade dricka kaffe på fat och alltid virkade på något. Flera i släkten har säkert ett av hennes alster i sin ägo. Något av de mjuka paketen på julafton brukade nämligen innehålla en duk eller gardin som hon hade gjort. Eftersom vi under flera år bodde tillsammans i Skärkullen när jag var liten så spenderade jag mycket tid med gammelmormor. Det var hon som lärde mig att virka, spela chicago och att räkna till 100 när jag var 5 år.

Gammelmormor föddes i Tryserums socken den 28 december 1907 och döptes till Signe Gerda Elvira. Hennes föräldrar, Anders och Olivia, bodde då i Melsätter i byn Gållösa där hennes mor var uppväxt. I familjen fanns redan hennes äldre syskon Karl Martin, Elin och Astrid. År 1909 när hon var närmare två år flyttade familjen till gården Skärkullen som ligger i grannsocknen Östra Ed. Här växte hon upp och kom att leva större delen av sitt liv.
Hon gick endast i skola i fem år, mellan mars 1914 och juli 1919. Då var hon inskriven i Långrådna skola. Anledningen till att det bara blev 5 år var för att Signe fick hoppa över första klass eftersom hon redan kunde läsa och räkna. Det hade hon lärt sig av sin äldre syster Astrid. När hon var i 18-årsåldern tog hennes föräldrar emot en fosterpojke från Stockholm som hette Harry Hagel. Han kom att bo hos dem ända till han gjorde lumpen.

Hennes äldre syskon lämnade hemmet en efter en men Signe bodde kvar med sina föräldrar och fosterbror i Skärkullen.

I början av 30-talet när hon var ungefär 25 år träffade hon Frits Pettersson. Exakt hur deras vägar korsades vet jag inte men Frits arbetade i Karlsro, som bara ligger några kilometer från Skärkullen, med att gräva kanaler. Hon blev med barn och i september föddes deras dotter, min farmor. Detta var förstås en mindre skandal på den här tiden eftersom att hon var ogift. Enligt dotterns födelsenotis är hon och Frits trolovade vilket var en äldre benämning på förlovning. Kanske var det viktigt att få in den skrivelsen i födelsenotisen inte bara för att det såg bättre ut att åtminstone vara förlovad utan kanske också för att det kan ha haft betydelse när det gäller barnets rätt till arv. Något giftermål blev det aldrig men Frits hälsade på i Skärkullen lite då och då för att träffa sin dotter. Eftersom hon aldrig gifte sig så hade hon nog inte så mycket val än att bo kvar hemma hos föräldrarna. Hennes far dog 1941 och då arrenderades marken till gården ut men hon bodde kvar tillsammans med sin mor och dotter. Den lilla familjen som bestod av tre generationers kvinnor försörjde sig på det arrendet gav och Signe började också arbeta som städerska i Långrådna skola mellan år 1943 till den siste mars 1951.

I augusti 1950 dog modern Olivia. Eftersom det var fyra syskon som skulle dela på arvet var Skärkullen tvungen att säljas. Både gården och lösören som nysilver, mässing, porslin, glas och sängkläder skulle säljas. Auktionen förrättades  den 28 april 1951.

Tidningsurklipp gällande auktion

Tidningsurklipp gällande auktion

Signe och hennes dotter hade bestämt sig för att köpa Skärkullen för pengarna de hade fått i arv, sparade pengar och en tipsvinst som dottern vunnit. Efter auktionen bommades Skärkullen igen och marken arrenderas fortsättningsvis ut. Signe flyttade tillsammans med sin dotter till Stockholm under ett par år för att jobba. I Stockholm bodde hennes bror Karl Martin och syster Astrid och många andra släktingar. De bodde i en liten enrumslägenhet på Bergsundsgatan 9 som ligger på Söder i närheten av Reimersholme. I Stockholm arbetade  hon bland annat i köket på Blidösundsfärjan och på Nils Johans fabrik på Hornsgatan. Ungefär två år blev det i Stockholm och i februari 1953 återvände hon tillbaka till Skärkullen med sin dotter och svärson.

På 80-talet fick Signe blodcirkulationsproblem i benen och riskerade kallbrand och var tvungen att amputera båda benen med några års mellanrum och hon satt därför i rullstol de sista åren. Från slutet av 80-talet bodde hon i Valdemarsvik med sin dotter  och den sista tiden innan hon dog på Vammarhöjdens servicehem i Valdemarsvik.

Signe dog den 12 januari 1993 och ligger begravd på Östra Eds kyrkogård tillsammans med sina föräldrar.

Här ligger Anders Magnus, hustrun Olivia och dottern Signe begravda.

Annonser
Det här inlägget postades i Farmors sida av släkten och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s